Jag har alltid tyckt om att rita och måla, ända sedan jag var liten. Jag kommer från kallaste norrland och det var inte förrän jag flyttade söderut för att studera som jag förstod att det faktiskt fanns utbildningar inom konst. Tanken på Royal College of Art i London var som en sagodröm, alldeles för sent för min del tyckte jag och lade mina ambitioner på hyllan.

Många år senare, sommaren 2008, fick jag chansen att jobba med smyckedesign på heltid. Att vara företagare är en ny utmaning och efter ett års studier på Metallinjen, folkuniversitetet i Stockholm, har min nya resa börjat.

Jag har en förkärlek för olika material - all materia. Atomerna, rymden och det som finns på jorden som sten och mineraler, trä, metaller och de av människan tillverkade föremålen, keramik och smycken. Kärleken till silvret uppstod inte genast, jag blev lite besviken på att det var tekniskt, komplicerat och fyrkantigt. Efter en omväg via den organiska silverleran återvände jag till sterling silver och kärleken blev besvarad denna gång. Det är inget lätt förhållande utan lite av en kamp för att betvinga metallen med hammare och eld, men om man lyckas uppstår harmoni. 

Skönhet kan vara klinisk perfektion men för mig är skönhet något större och djupare, något som berör i själen. Vemodet kan vara vackert, som när vinterns första frost obönhörligt dödar de sista rosorna i trädgården. Föremålet blir bärare av en känsla. Naturen som står frusen och till synes död. Hoppet om en ny början.

Människan har smyckat sig i alla tider, och vad är drivkraften bakom det? Jag är jag övertygad om att ett smycke har en speciell betydelse som är unik för varje person. Smycken har ett ekonomiskt värde som kan mätas och vägas, men det finns också andra värden som exempelvis estetiska, personliga eller sociala. För mig har vissa smycken en förmåga att beröra, ungefär på samma sätt som en doft eller en färg eller kanske till och med musik. Jag blir glad. Jag hoppas kunna förmedla detta till den som köper ett smycke av mig. Att, och nu blir jag väldigt filosofisk, på något sätt smida fram en klang i smycket, en svag resonans som går i harmoni med sin ägare. Jag vet inte om det är möjligt men det är min vision.